Moa har alltid haft långt, tjockt och underbart vackert hår. Dock är tösen rackarns håröm och hon grinar varje gång vi kammar det, dvs två gånger om dagen. Jag har i ca ett år påpekat att det går att lösa genom att klippa hårt i en page. Men icket sa nicke ska hon ha en page! NEJ! Hon vill inte ha kort hår och se ut som en kille och tänkt vad folk ska skratta åt henne!
Men så en dag för ett par månader sedan lossnade Nejet och blev ett kanske. Kansket velade fram och tillbaka och ångesten låg hög. Tårar och obeslutsamhet blev till beslutsamhet och äntligen! Äntligen kunde hon tänka sig att klippa av sig håret. Hon var dock väldigt nog med att håret skulle gå till någon som gjorde peruker till sjuka barn.
Hos frisören sattes hennes tjocka hår en en lös tofs. Moa var spänd och nervös men också bestämd. Dock gick det inte att undgå att se tårarna som samlades i ögonen när saxen gjorde sitt första klipp. Tofsen föll och Moa blev så vansinnigt vacker! Hon utbrast: Men Mamma! Jag passar ju i page!
Ja, älskade vän. Du passar i allt
Inlägg
1 kommentar:
kvinnors/flickors intresse för hår, utseende och det "ytliga" är en ärftlig egenskap - då de anammar sin mors beteende, värderingar och sminklåda. När många kvinnor ersätter sina Barbie-dockor med egna barn, klär upp dem, sminkar dem och stansar in guldringar i öronen på 2-3 åringar - då står arbetet för jämställdhet stilla.
Skicka en kommentar