Långt mellan gångerna

Det är bara att konstatera att tiden till bloggen inte riktigt räcker till. Det är synd eftersom jag ser bloggen som en viktig del i mitt liv. Lite som en dagbok som jag glömmer bort att så många läser. Jag har faktiskt skrivit ut varenda sida jag har publicerat bara för att spara till framtiden.

Mamma och pappa har i alla fall nu kommit med lass nr. 1 och helt plötsligt har jag ett helt komplett snickis. Om två veckor kommer resten av bohaget. Moa och Milla är så lyriska över denna flytt och det är kul att se att de får vara nära varandra. Flera gånger om dagen kan båda töserna utbrista:
- MAMMA, i sommar KAN jag cykla till mormor och morfar!

Härligt!