Frussen, små snuvig, varm, orkeslös, sliten och Olisa. Hela sommaren har jag gått och varit små förkyld. En förkylning som inte rikitgt har brutit ut eller gått över. Jag fick bihåleinflammation i maj och sen blev det aldrig riktigt bra. Min träning har gått åt skogen. Jag har inte kommit in i andra andningen, jag har inte känt styrkan, pumpet eller drivet i mitt löpsteg på hela sommaren. Allt jag har känt är smärta och orkeslöshet. Jag har varit konstant stressad över min träning. Tankar som att jag måste komma igång, bli fit, springa snabbare och orka längre snurrar konstant.
Jag var anmäld till Tjejmilen och det var länge osäkert om jag ens skulle kunna springa. Men jag bet ihop och sprang som om livet vore slut. Jag kom in på 53.07 en bra tid men kroppen tog slut. Efter loppet har jag inte orkat något mer. I morgon var det tänkt att jag skulle springa Lidingöloppet men jag slänger in handduken och kastar bort 600 kr. Jag är rädd att jag kommer att förstöra hela kroppen om jag springer.
Jag vill ha tillbaka mitt flås och min ork!
Inlägg
2 kommentarer:
Du får inte tillbaka orken utan en lååång vila. Som vanligt ska det gå 150 knyck. Hälsan är viktigare. Ge kroppen tid att hämta sig! Elitidrottare springer inte om kroppen säger ifrån, resten av livet är viktigare.
Njut och lev lugnt och fridfullt, ta vara på tiden med flickorna. Springa kan inte vara viktigare än det.
Rätt tänkt att slänga in handduken. Vi vill alla ha en frisk och glad Lisa utan prestationsångest.
Älskar dig!!
Så sant som det är sagt, lyssna nu på din mor Lisa!!
Skicka en kommentar