En massa kaos

Jag har aldrig förr sagt: Äntligen måndag! Men någon gång ska väl även det hända.

Helgen har varit galen, helt fullkomlig vansinnig och nu är den över....pust. Kära svärfar har varit här och hjälpt oss med renovering. För Gunnar finns inget som heter sakta mak utan allt går undan. Stackars Martin är helt slut och kommer att somna när han läser för Moa *ler*. I lördags höll gubbarna och jag på till 00.30 (kan tilläggas att jag inte höll på hela dagen utan bara efter det att barnen hade somnat). Min natt blev kanske inte den bästa då Milla ville vakna varannan timme. På söndagen slet gubbarna vidare och hade nu även hjälp av Matte. Martin hamnade i säng just efter 01 och klockan tjöt vid 06 i morse. Martin ställde om klockan och somnade om innan huvudet landade på kudden. Nu är i alla fall badrummet färdigkaklat, det saknas 2,5 plattor då fixen tog slut. I veckan ska vi foga och börja med golvet. Min juldusch kan bli verklig!

I morse stressade vi som sjutton för att hinna till dagis och när vi väl står vid grinden kommer en av fröknarna ut och meddelar att dagis är stängt. Vi hade missat att det skulle vara planeringsdagar måndag och tisdag.....pinsamt! Nå ja, jag stuvade in ungarna i bilen och for mot Valbo där det var syskonsånng. Härliga Sara och trevliga Sandra var där med sina busungar. Jag hade fått höra talas om en kvinna som tydligen inte skulle vara så snäll mot sitt barn och jag undrade om hon kanske skulle vara där igen. När sången drog igång visade det sig att jag satt brevid henne. Denna gång drog och slet hon inte utan hade i stället förfinat sin metod. Denna gång använde hon verbal misshandel. Jag har ALDRIG hört någon använda så fula ord till sitt barn. Hon kallade sonen för äcklig, jävla fjant unge och en massa annat fult samt att hon nöp och skakade grabben. En gång fick jag verkligen bita mig i tungan för att inte skälla ut kvinnan. Jag blev väldigt upprörd och fick svälja många gånger för att inte börja gråta (jag börjar typ alltid gråta när jag blir riktigt arg.....en mycket dålig egenskap). Efter sången pratade jag lite med Sara och Sandra som nog tyckte hon hade hållt sig på mattan. När jag berättade allt jag hade hört travade vi fram till ledarna för sången och berättade allt. Tydligen hade ledarna uppmärksammat henne och hennes metoder, vilket var bra. Är dock lite oroligt om de verkligen kommer att ta tag i saken. Vi kan trist nog inte göra så mycket mer. Stackars lilla pojke.

Nä, nu ska jag nog lägga mig på golvet brevid Milla och bara suga in hennes härliga doft (en svag pust av kräk och sötsur mjölk *ler*)