Nu är det inte lätt att heta Milla. Rackarns vad hon har gaser, magknip och svårigheter. Hon skriker nästan all vaken tid och både jag och mormor (huuuuur ska jag klara mig utan henne????) går och går. Ibland tystnar hon och somnar för att sedan vakna så fort man stannar. Just nu har hon faktiskt somnat ute och jag bävar faktiskt lite inför att hon ska vakna. Det är nästa som om man får panik varje gång hon vaknar och tänker hur fasen detta ska gå.
Vi har i alla fall lyckats ta oss till BVC och hon har nu passerat sin födelsevikt. Hon väger nu 4,2 kilo så hon kräks tydligen inte upp all mat (bara nästan).
Jag vet att detta snart går över (Moa var exakt likadan) men det är tungt och vore hon inte så extremt söt hade jag slängt henne i väggen (ok, nej men ibland känns det så)
sköna söndag
10 år sedan
Inlägg
1 kommentar:
Stackars liten! Och stackars dig! Det är så kämpigt när man inte vet vad man ska ta sig till och när inget verkar hjälpa. Kämpa på! Kom hit med Moa (om hon vill ha någon att leka med på eftermiddagarna när din mamma har åkt), så kanske du kan få en chans att vila när Milla sover.
Kram Frida
Skicka en kommentar