Allt och ingenting

Måndag igen och just nu känns det verkligen som måndag, ni vet, så där trist och tråkigt. Igår var det söndag och hela familjen fick en släng av söndagsångest. Alla tre var gnälliga, trötta, less och omotiverade. Moa gnällde i ett...pappa ska torka inte du......jag vill ha cola, är törstig........vill inte..... hujjaligen! Martin och jag satt vid köksbordet och dumtittade rakt fram, jag tror vi båda önskade oss bort till en annan verklighet som inte innehöll ansvar och måsten. Till slut fick vi ihop middag och efter många om och men somnade Moa. Vi kanske har kvar lite av söndagsångesten idag, vem vet? Som tur var hade vi i alla fall trevligt i lördags med middagsbesök av Sara m familj.

Det är absolut inget fel på vädret idag, solen lyser och det är ett härligt höstväder. Jag känner mig dock inte motiverad att klä på mig och göra något. Vill allra helst bara sätta mig i soffan och tycka synd om mig själv *ler*. Det finns så mycket jag kan pyssla med här hemma men.......snacka trist och tråkigt livet är just nu.

Jag måste dock ringa min barnmorska och boka en ny tid för denna vecka, hm....hade ju helst sett och förra gången var den sista. Min förtvivlan över onsdagen har gått över i en irritation istället. Är arg över att man lovade koll men inte har införlivat löftet. Från början var det meningen att jag skulle gå på en regelbunden tillväxtkurva från och med V32. Detta för att "lillebror" skulle växa och bli så enorm. Jag gick med på att inte gå på en regelbunden tillväxtkurva då man satte ett bästföre datum, dvs. en igångsättning. När det nu inte blev någon igångsättning så finns ingen koll över hur stort detta barn är och man har ingen aning om jag klarar att få ut ungen. Så just nu är jag arg! Vi får se vad torsdagen ger för resultat.

Sen är jag glad över att jag inte behöver jobba mer och att sista mötet ändå gick hyfsat bra. Det har varit otroligt turbulent och jag har inte ens orkat dryfta något om det. Det är knappt Martin vet något!
I korta drag har följande hänt:

* Vi fick en komplettering ang föreningens ekonomi där vår handläggare bland annat ville veta hur ekonomin kunde vara så dålig.
* Jag informerade styrelsen men man tog mig inte på allvar så jag ringde upp handläggaren och berättade om den tivst föreningen hade varit med om. Tvist som kostat massa pengar.
* Då fick jag veta av styrelsen att jag satt förlikningen i gungning och att jag inte fick säga något om den, trots min försiktighet
* Där går min kollega bakom min rygg (om hon ändå ville leva som hon lär) och gör något dumt
* Jag ber då styrelsen skriva kompletteringen så det inte blir mer fel
* Jag får i alla fall skriva kompletteringen men får inte nämna något om tvister, förlikning, felaktiga konkursanmälningar och så vidare. Innebär att jag i princip inte kan skriva något
* Skickar in en komplettering jag vet inte kommer att duga
* Får ytterligare en komplettering av Skolverket!
* Tillkallar ett möte med ordförande och menar på att de antingen tar tag i detta eller så går jag.
* Styrelsen tar äntligen tag i problemet.

Suck och stön...vad har jag gett mig in på?!?

Nä nu måste jag göra något vettigt för annars kanske jag får måndagsångest....hehehe. Det är inte så illa som det låter så lugn bara lugn, är egentligen ganska så glad.

Avslutar med ett Moa citat:

- Inte nypa mig i stjärten!
- Men den är ju så söt och go
- Bara Maja och Tomten får nypa mig i stjärten, så det så!

Höhöhö