Jo men visst

Hela eftermiddagen igår gick jag och trodde att det var onsdag. Jag var alltså en hel dag off och det var svårt att förstå hur allt hängde ihop. Måndagen hade gått så rysligt fort att jag missade en dag, tisdag. Men nu har jag insett att det är onsdag idag och att det är torsdag i morgon. Så soporna är utplacerade och inväntar sopbilen (intresseklubben antecknar).

Under ett par veckor har en enorm tvätthög bildats i källaren. Högen har bestått av ren ovikt tvätt som gärna har velat upp till förvaringen. Varje gång jag har varit ned i källaren har jag haft tunnelseende och inte noterat högen, eller jag har omedvetet icket noterat högen. Igår gick det inte att gå förbi högen då den hade vuxit sig så rackarns hög. Jag fick suckandes inse den krassa verkligheten....högen skulle inte försvinna av sig själv. Och då herr M suckandes fick bege sig till affären för att veckohandla var det inte mer än rätt att jag fick åtgärda högen. Efter många pauser och långa armar fick jag upp högen ur källaren till övervåningen. Hela sängen täcktes av kläder; sjutton rader för Milla, tjugo rader för Moa, en halv rad för Lisa och en hög med t-shirts för M. När så slutligen kläderna skulle in i de förvaringsenheter huset har att erbjuda tog det stopp. Moas förvaring var ren och skär katastrof. Ungen har under förra städdagen stoppat in det som låg på golvet i garderoben och detta var blandat med kläder som inte längre passade. Så runt 22 ställde jag mig och sorterade för att sedan pallra mig upp på vinden och lägga undan en halv förvaringsenhet med kläder. Yes och jippi till mig! Millas garderob är en helt annan historia som jag väljer att förtälja en annan dag.

Jag inser nu att jag har ett rackarns intressant liv. Ett helt inlägg går att att prata om en klädhög. Ja, kära värld *ler*. Fast jag måste ärligt säga att jag inte riktigt orkar vara supersocial efter en arbetsdag. Min prat/banning/skratt kvot är övertrasserad redan vid lunch. Så det är väldigt skönt att komma hem och göra absolut ingenting. Men jag har minsann anmält mig till en kurs. Japp, jag ska återuppta min kreativa ådra inom lera. Oj vad jag längtar!

Klockan bara springer iväg och jag har redan svikit mitt löfte till mig själv:
- Lisa, i morgon MÅSTE du gå och lägga dig kl 22. Jag får knappt upp ögonen
- Självklart Lisa, inga ursäkter. 22 lovar jag att jag ligger i sängen och sussar sött.

Men sen kommer kvällen och följande sker:
- Lisa, visst är det skönt att sitta och ha egentid
- Ja, helt gudomligt skönt
- Lisa, vad sa vi nu om nattsömnen.....?
- Jo, vi sa att jag klarar mig med fem timmars sömn. Absolut inga problem
- Vad bra för jag känner att jag inte är riktigt redo att gå och lägga mig än.