Jag består av två sidor; en hård och självsäker samt en klen och psykiskt instabil. Det jag visar utåt och mitt verkliga jag.
För några veckor sedan fick jag kommentaren att blogg Lisa inte är samma som IRL Lisa och jag kunde inte annat än bekräfta. Det ni får se är glada, spralliga och positiva Lisa som kan flytta berg. Det ni får läsa är Lisa som dagligen kämpar med sig själv och hennes demoner. Två sidor av samma mynt eller rättare sagt; en fastgjuten mask.
Masken har funnits lika länge som jag, det känns i alla fall så. På sista tiden har den dock börjat spricka och de två har börjat smälta samman. Mitt arbete har börjat ge resultat och jag kan sakta men säkert börja skörda frukterna.
Det svåraste som finns är att visa mitt rätta jag, eller jag vill inte kalla det så eftersom jag inte är säker på att det är mitt rätta jag. Jag sliter mitt hår och mina hjärnceller för att bryta tankemönster och nedåtgående spiraler. Jag vill upp till molnen och titta ned på mitt forna jag.
Jag har kommit långt, så sjukt långt, och ibland känns det svindlande. Men i mitt bakre finns alltid farhåger; funkar det, går det bra, mår jag bra, är jag på väg ned igen? BRYT!
Under mitt 34 åriga liv har jag lärt mig hur jag kommer undan med att behöva svara på frågor om hur jag mår. Jag är grym på att lyssna och ge råd, för om jag lyssnar och ger råd ligger inte focus på mig. Träning ger färdighet. Ett leende och ett skratt får tvivlare att slappna av.
Men sen finns det vissa som jag inte kan lura, folk som trots mina test har stannat kvar. Folk som jag vårdar ömt och som bara finns. Folk som ser när jag absolut inte vill prata och som kan få mig att säga de förlösande orden. Fint folk.
Det är så jävla svårt visa sig svag, att be om hjälp och öppna sig. Det är lättare att ta på masken och spela tuff, stark och hård. Den värsta känslan som finns är känslan av besvikelse. Besvikelse över att personen som jag öppnar mig för inte visade sig vara den jag trodde den var. Därför öppnar jag mig sällan och på så sätt slipper jag den äckliga känslan. Lätt och fel, BRYT.
Avslutningsvis vill jag bara tacka de som står ut.
sköna söndag
10 år sedan
Inlägg
3 kommentarer:
Du har gjort det, jobbat ihop de två delarna av det som är du. Alla har vi två sidor av oss själva, men det är få som är så starka som du som kan säga det. Å det är väl tur att du har modet att visa din "andra" sida nånstans?? För hur många gör det?!?
För mig finns det inte två Lisa, jag ser en HEL Lisa. Jag känner att jag ser hela dig, och jag går inte undan.
Tack för att du är du.
Kram gumman.
Överensstämmer med föregående talare. Det är få!!! människor som vågar titta på sina demoner och dessutom visa den sidan för någon. Alla har vi dom. Vi har bra dagar och dåliga. Dåliga är de väl synliga och sitter på axeln. Lisa du bearbetar dina vilket gör att de blir färre och mindre, otroligt klokt av dig. Hur många gör det? Alla har vi "masken" som sätts på.
Inom familjen och bland vänner är du Lisa, en Lisa oavsett vad. Hur många bloggare är IRL? Ingen!!
Mor din
Jag tycker du är modig som "talar" om dej själv som du gör. Jag känner igen så mycket.... STOR KRAM TILL DEJ!!!! Förstår att jag kanske har del i det du skriver....VI SES!!!!
Skicka en kommentar