27 november 2009

Tomt

Det sista som lämnar mig innan jag somnar är tanken på dig
Under natten drömmer jag om dig, du passerar som blixtar i en otroligt förvirrad overklighet. Drömmen är så verklig att jag vaknar i panik.
Det första som besöker mig när jag vaknar är tanken på dig.
Under hela dagen finns du i närheten och kan när som helst tränga dig igenom för att få mig till tårar.

Jag behöver sinnesro

4 kommentarer:

Johannas fantastiska värld sa...

Skickar styrkekramar genom cyberspace då jag inte kan ge det fysiskt!!!

Johanna W

Anonym sa...

Det kan vara jobbigt att inte vara älskad av just en person. Även förvirrande till en början. Men fundera lite på vad som hänt ur ett perspektiv som du förstår. Din gubbe vill verkligen inte leva med dig. Han är beredd att missa halva uppväxten för sina barn och öka risken att det går illa för dem i livet bara för att slippa leva tillsammans med dig. Han skulle antagligen inte vilja offra detsamma för alla pengar i världen. Det sätter det du upplever i lite perspektiv. Bli arg istället för ledsen. Det har du anledning att vara.

Lisa sa...

Varför är du anonym? Egentligen borde jag inte lägga ned kraft och energi på dig men jag kan verkligen inte låta bli. Jag vet nämligen inte hur jag ska tolka ditt inlägg.

Du har dock helt rätt i att M verkligen inte vill leva med mig. Han är beredd att offra precis allt du säger bara för att komma bort från mig. Vad betyder det? Är jag en sådan hemsk människa, så hemsk att jag har tvingat M att offra allt det du säger?

Tro mig, jag önskar verkligen att jag kunde bli arg. Jag VILL bli skitförbannad men jag är endast förkrossad. Jag är så ledsen att jag knappt kan få vardagen att fungera. Min kärlek och min absoluta bästa vän har lämnat mig. Hur kommer jag över det och hur blir jag arg?

Anonym sa...

Kära Lisagumman,

Du är INGEN hemsk person som tvingat bort någon!

Jag tycker det är ett helt knasigt sätt att tänka som det där inlägget menar!!!
Det går inte illa för barn i livet för att föräldrarna separerar.
Det handlar väl om hur föräldrarna hanterar det hela. Jag vet att du och M är kanonföräldrar som alltid försöker sätta era barns bästa i första rummet!!!
Dessutom kan det vara mycket mer förödande för barn att växa upp med föräldrar som har ett problematiskt eller kärlekslöst förhållande.

Att M valt att lämna förhållandet betyder väl inte att han valt att lämna sina barn!?

Vad det gäller att du ska försöka lägga energi på att bli arg tycker jag låter heldumt!
Du är för fasen inne i en sorgeprocess just nu käraste vännen!!!
Den har, och måste få ha, sin gång och uttryck efter den person som sörjer, så det så...
Vill ilskan komma så gör den det, när den dagen är mogen.
Bamsekramar/Annest

Ps! Såå roligt att se tjejerna vid det årliga pepparkaksbaket! Sötnosarna!