Snart så....

Snart, kl 20.00, lyfter planet mot Kenya. Jag tvekar fortfarande i huruvida jag vill åka eller inte. Det är så mycket som har hänt och mina förväntningar på resan har hamnat långt ned. Men förväntningarna är inte borta, nej inte alls. Jag är helt övertygad om att när jag väl är framme kommer jag trivas.

Hemma pratar vi fortfarande och det är så skönt, så underbart skönt. Även fast vi fortfarande går skiljda vägar när jag kommer hem så skiljs vi inte som ovänner och bittra fienden. Skönt. Nu önskar jag bara att jag under våra samtal slutar hoppas. Hoppet har inte riktigt försvunnit än, jag vet inte ens om hoppet någonsin kommer att försvinna. Moa vet vad som händer och hon har tagit det både tungt och ganska bra. Det var en väldigt svårt samtal att ha med henne.

Nu måste jag försöka få ihop det sista. Packning och planering har väl kanske inte skötts av mig på ett vettigt sätt. Växlade just pengar; 13 000 kr har jag nu i min väska. Känns sådär....

Vi får se om jag får tillgång till någon dator när jag väl är på plats. Det är tydligen elransonering varannan dag.

Puss