Har fått äran att undervisa igen. En gång i veckan har jag MA1201 (matematik A) för några ettor. Ambitiösa elever, elever som vill läsa en massa matte. Elever som jag egentligen tycker är aptråkiga. Inget fel på eleverna, nej! Fel på att de aldrig frågar, lektionen blir ju så trist. Jag har inget att göra.
Så varje måndag mellan 10.30 och 11.30 kan jag jobba ostört men det är så himla ostört, så himla ostört att jag tappar fokus. Tiden stannar och jag blir superlat. Så jag har surfat lite, läst lite mail, dragit på smilläpparna åt en rolig text, försökt torka tårar i smyg när verkligheten slog till. Tårarna byttes mot förundran när jag öppnade min mailbox på jobbet. För där låg ett mail från en namne. En Lisa med z och Q istället för K. Denna namne är barnbarn till min farfars bror Martin (jag har för mig att min farfar hade en bror som hette Martin). Jag hade för mig att jag var den enda Lisa:an i denna släkt men tji fick jag. Sen att vi båda jobbar under samma huvudman är helt galet.
Annars så lever jag, jag andas och tar minut för minut. Verkligheten är hård och slår till när jag minst anar det. Jag kan nu sitta ned och prata i lugn och ro. Inte använda hårda ord eller anklagelser. Men samtalen kan ibland leda till att jag glömmer bort, att jag glömmer bort vad som ska hända/hänt. Och när jag väl påminns gör det så rackarns ont, så ont att jag tappar andan.
sköna söndag
10 år sedan
Inlägg
1 kommentar:
Hej vännen
Jo, din farfar hade en bror som hette Martin och de bodde i Skelleftehamn. Jag måste säga att släkten utökas och det är väldans roligt. Särskilt när ni barnbarn täffas och detta sammanträffande är som du säger helt galet. Jag vet inte vad pappas kusiner hette men ska fråga honom. Han är inte hemma just nu.
Mor din
Skicka en kommentar