Fredagen i skidbacken var så underbart härlig och det höll i sig hela kvällen. På lördagen vaknade jag slut och tröttare än tröttast. Mitt tålamod var nere på noll och mitt föräldraskap var inte på topp. Jag fick ingen rokänsla, inget inre lugn gick att hitta. En massa måsten dök upp från ingenstans och jag blev stressad. Idag vaknade jag och kände att förkylningen hade tagit om och snoret åter var äckligt. Tålamodet hade inte ökat utan var lika lågt. Som tur var fick jag mig en paus när jag träffade fina vänner på kalas. När jag kom hem blev jag så stressad att jag nästan började grina. Inget kändes bra och jag mådde nästan fysiskt dåligt. För många MÅSTEN snurrade konstant i mitt huvud. Kvällen räddades av ett middagsbesök som fick mig att tänka på annat.
Sådana här dagar vill jag kunna hitta ett lugn, ett lugn där jag kan hitta styrka. Jag tror mig veta vad det är som triggar igång mig och jag vet att jag måste förändra den situationen. Det känns dock som om jag inte kommer någonstans utan bara hamnar i en tankeloop.
Jag har en förkylning som jag inte blir kvitt, jag är trött och behöver sova och jag har fått söndagsånget. Det går ut över mina barn och nu när jag bara har dem varannan vecka gör det så ont när jag inte riktigt orkar. Roten till allt ont behöver elimineras. Jag vet bara inte hur jag ska lyckas.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar